Utan förbättrad produktivitet hade vi fortfarande levt i ett förindustriellt samhälle. Men vilka är de centrala politiska målkonflikterna om framtidens produktivitet och hur bör politiken för högre produktivitet se ut?

I boken Högre produktivitet och livskvalitet – vad krävs?, skriven av ekonomen och ekonom-historikern Daniel Lind, kopplas Sveriges produktiva förmåga samman med ett antal samtida förändringar av ekonomi, politik och samhälle. Det handlar bland annat om klimatkrisen, den långa perioden av underinvesteringar och Kinas roll i världsekonomin. Men det handlar också om löntagarnas kollektiva förhandlingsstyrka, om arbetsmiljö och om teknikutveckling.

– Frågan om Sveriges framtida produktivitet har under lång tid saknats i den ekonomisk-politiska debatten. En konsekvens är att Sverige som land under lång tid har underinvesterat i sin produktiva förmåga, säger Daniel Lind.

De senaste åren har Daniel Lind arbetat för att öka kunskapen om och förståelsen för produktivitetens drivkrafter inom ramen för Facken inom industrins produktivitetskommission. Sedan arbetet påbörjades har regeringen tillsatt en produktivitetskommission vilket, enligt Daniel Lind, ytterligare stärkt behovet av fler perspektiv på ämnet. Han menar att samtalet om produktivitet ofta tar sin utgångspunkt i en förlegad syn på hur ekonomi och arbetsmarknad fungerar, inte minst i förhållande till de fackliga organisationerna och kollektivavtalen.

– En förbättrad produktivitet skapar mer resurser som politiken till exempel kan välja att investera i att lösa klimatkrisen. Samtidigt är det uppenbart att både klimatkrisen och de exploderande inkomstskillnaderna bör leda till slutsatsen att även det naturliga och det sociala kapitalet i samhällets balansräkning måste utvecklas i rätt riktning.

Boken Högre produktivitet och livskvalitet – vad krävs? ges ut av Atlas förlag.